Klassisk kontra fri stil i skidåkning

800_1Skillnaden mellan fri stil och klassisk stil är framför allt att du får använda dig av skate i den fria stilen och det avgör också vilka tekniker du använder dig av i olika partier av banan.

Den fria stilen har fem olika växlar: två av dem är olika sorters skidgång som innebär att man häver sig fram när man skejtar i uppförsbackar. I tredje växeln tar man för varje stavtag ett bentag vilket är jobbigt men effektivt. Precis som i bilåkning är det mest effektivt att ligga på höga växlar även i låga hastigheter, men det finns en gräns för vad bilen orkar driva. Flytskejt heter den fjärde växeln och där tar du ett stavtag för vartannat bentag och används vid flacka partier. Femte växeln innebär att bara benen får jobba och används följaktligen i nedförsbackar.

Den klassiska stilen innebär fyra olika växlar: saxning, diagonalåkning, stakning med frånskjut och stakning. Saxning innebär att du V-ställer skidorna så att du får fäste att ta dig uppåt i backar med brantare uppförslutning. Diagonalåkningen är grunden i den klassiska stilen och då arbetar vänster arm med höger ben och vice versa för att flytta dig framåt. Stakningen med frånskjut används vid lätt lutning uppför och den vanliga stakningen används vid flacka delar och nedförsbackar.

På senare tid har många idrottare koncentrerat sig mycket på stakningen och har utvecklat tekniken och styrkan så att de kör stakning på merparten av banan. Detta har som följd att det inte blir så mycket diagonalåkning och den klassiska stilen, som redan har varit i farozonen (vilket ledde till uppdelningen fri stil och klassisk för att bevara den traditionella stilen) ställs på nytt inför en ny kris. Stakningen har lett till stakningsfria zoner på vissa tävlingar vilket har kritiserats hårt av åkare och annat branschfolk och det är oklart vilken riktning den klassiska stilen kommer ta i fortsättningen.