iSKATE (på iSKATE)
Om du någonsin har fascinerats av de orörda vita landskapen som rullar ut på silverskärmen och har väntat med fladdrande andetag för att prova vinteräventyrssporter, är iSkate dit du behöver gå! Spridda över en yta på 15000 kvm som rymmer ca 200 personer, erbjuder iSKATE en unik blandning av fritid blandat med fysisk aktivitet som gör att du blir road och får dig att vilja komma tillbaka igen. Dessutom har de en rymlig sittplats med mat- och dryckesdisk, ett karaokerum, utsiktsgallerier och ett festrum som du kan boka vid flera tillfällen. Allt detta med en in-house DJ för att hålla dig uppe och redo och hög på energi!
Skridskocafé för istiden
Fördelat på en yta på 3 000 kvm där 1 500 kvm. Ice Age är tillägnad skridskoåkning och vila för Cafe Lounge och är en ultimat plats för kvalitetsunderhållning. Rinken är välutrustad med vackra laserljus vilket gör atmosfären på denna plats till en isdiscozon. De har också en spelzon där du kan ha kul och njuta av ditt favoritspel på X-box. Några andra attraktioner på denna plats inkluderar en egen DJ med dansgolv, en rad läckra livsmedel och möjlighet att vara värd för privata fester och födelsedagsfester.
Med ett gigantiskt utrymme på 100 000 + kvm som arbetar på två våningar i Noidas DLF Mall of India, är Ski India Asiens största inomhus snöpark som erbjuder flera sportaktiviteter som inkluderar skidspår, skridskoåkning, bobsleds och islounge med en interaktiv lekplats. Dess sci-fi-tema atmosfär är säker på att upphetsa och inspirera barn i alla åldrar. Några av de extra attraktionerna på denna plats är pingvinshower, slangar och snökarusell. Var noga med att också kolla in Frozen Odyssey, en mörk labyrint med empatisk belysning.
Min tredje bok för 48 Hour Book Challenge var Jean Little’s Dancing Through the Snow. Little’s Look Through My Window var en bok som jag älskade som barn (även om jag inte har läst den på många år). Att dansa genom snön är också underbart. Det är den typen av bok som får läsaren att tänka och sluta uppskatta saker. Det fick mig att gråta i ögonen vid flera tillfällen, och fick mig också att skratta högt. Det är en lugn bok, som utspelar sig i snön i en kanadensisk vinter, men det finns stunder av ren glädje (som den som fångas på omslaget).
Historien börjar när 11-åriga Min Randall gör sig själv redo för att ha blivit avvisad från sitt fjärde fosterhem, strax före jul. Min övergavs “i ett tvättrum på Canadian National Exhibition” när hon var tre, och har varit i stort sett oönskad sedan dess. Hon omger sig av virtuella väggar, och talar nästan aldrig. När en oväntad räddare tar henne från socialtjänsten på ett infall och tar henne till ett varmt, kärleksfullt hushåll, vet Min bättre än att lita på sin lycka. Men hon kan inte låta bli att få sitt kalla hjärta att tina upp lite, eftersom hon tillbringar vad som för alla praktiska ändamål är hennes första riktiga jul.
Dancing Through the Snow handlar om hur det känns att bli övergiven och hur det känns att äntligen bli eftertraktad. Det handlar om att lära sig att lita på, och vad som utgör ett hem. Det handlar också om valpar, pulka, att klara av mobbare och tsunamins fasa i Indonesien. Dancing Through the Snow handlar om kärlek och släkt- och blåbärspannkakor.